Jag möter många frågetecken när jag pratar med både äldre och yngre om industri. Och jag sitter inte på alla svaren. Däremot vet jag att en hel del som sägs om industrin inte stämmer. Ska man hamna i industrin eller ska man välja den? Vad är det som ryms inom begreppet industri? Och för vem är industrin egentligen?
Att inte vilja hamna i industrin tycker inte jag är någonting konstigt. Jag hade inte velat ”hamna” någon annanstans heller. Om jag hade fått bestämma så skulle ett jobb alltid vara ett val där människan själv bestämmer att här vill jag vara. Det är få som olyckligt hamnar någonstans och som sedan kommer prata gott om arbetsplatsen eller yrket, även om det egentligen är ganska bra. Allting handlar om vår inställning till det vi ska göra. Och jag har svårt att tro att industrin känns upplyftande för den som bara råkar hamna här.
Jag är uppvuxen mitt i Gnosjöandans centrum och för mig, precis som för många andra här, har industrin varit den första kontaktytan med arbetslivet. Många fick sitt första sommarjobb i industrin liksom många också påbörjade sin karriär inom just den här sektorn. En del har senare valt att byta bana vilket är sunt eftersom ett yrke eller en arbetsplats inte kan passa alla. Medan andra har valt att stanna kvar. Jag är en av dem som har valt att stanna kvar.
Med facit i hand var det inte mitt första sommarjobb i industrin som gav mig mersmak. Som ung sommarjobbare är det ofta man får göra det som ingen annan hinner eller tycker är en prioritet. För mig var det inte det som gjorde att jag till slut valde industrin. Och det tror jag sällan att det är om man inte får se helheten. Mitt val grundar sig i två helt andra aspekter.
Den ena att jag träffade en arbetsgivare som trodde på mig. Som såg min potential och hur mina erfarenheter och kompetenser skulle kunna gynna företaget. Jag blev inte satt på arbetsuppgifter som inte passar mig utan fick möjligheten att utvecklas i de egenskaper och kompetenser jag brinner för.
Den andra att jag fick jobba med just det som jag är bäst på. Innan trodde jag inte att mina kompetenser hörde hemma i industrin men idag är det tydligt att de gör det. Det är dumt att påstå att industrin är si eller så. För det ryms hur mycket som helst i det begreppet. Industrin är nämligen inte ett yrke. Det är en hel bransch. En bransch som stora delar av Sverige vilar på.
Jag vill påstå att industrin inte alls är så fyrkantig och mossig som många förväntar sig. Hos en bra arbetsgivare är industrin världens karriärsraket. Det finns enorma möjligheter till utveckling och innovation på flera plan. Och den resan kan vem som helst få vara en del av.
Hade inte jag valt industrin när jag slutade gymnasiet finns det mycket jag hade gått miste om. Det är många människor jag aldrig hade träffat som i sin tur har gett mig nya kontakter som slutat i fler karriärmöjligheter. Ja, jag har egentligen bara industrin att tacka för att jag idag jobbar som copywriter. Tänk vilka oändliga möjligheter som finns om vi bara vågar vidga våra vyer.
~ Industrihälsningar från Elin.
Jag heter Elin Elmersson och är industri- och teknikkommunikatör på tillverkningsindustrin Gnosjö Automatsvarvning. Jag är också industribloggare på Brave New Business. Häng med!
Läs fler blogginlägg från industrin
Industrin skriker efter arbetskraft